Jag har nu arbetat som kiropraktor i över fem år och träffat över 1600 unika patienter, den yngsta var 8 månader och den äldsta 92år. Jag driver en kiropraktormottagning i Torsby Skidtunnel och Sportcenter i norra Värmland. Jag får ofta frågan om jag har många skidåkare och elitidrottare som patienter med tanke på läget, men svaret är nej! Den allra vanligaste patienten är en ordinär värmlänning som bryr sig om kroppen och hälsan, med tanke på att hen söker sig till mig. Jag blir dock förvånad över det stora antalet av dem som har en sviktande hälsa tilltrots, och ännu mer förvånad blir jag över hur normaliserat det är. Är man förälder hör det tydligen till att vara konstant trött, är man över 50år och äter blodtryckssänkande tabletter är det ingen som höjer på ögonbrynen och problem med magen har ju var och varannan människa, så då är det väl normalt? De flesta som kommer till mig ser sig inte som sjuka, men är de friska? De är ju ändå intresserade av att må bättre och jag får dagligen frågor om jag har några tips. Så jag frågar mig, hur mår vi egentligen?
Och det viktigaste hur mår Du? 
 
Du som varit hos mig vet att jag under första mötet ställer många frågor som rör hälsan i stort. Vi pratar om allt ifrån sjukdomshistorik, eventuella mediciner till nikotinvanor och sociala förhållanden. Det som har slagit mig  efter att ha tagit dryga 1600 hälsostatusar är att många av oss inte mår så bra. Det är gänget med medelålders män som går på mediciner mot livsstilssjukdomar, det är föräldrarna som inte har någon ork, det är de unga vuxna som lider av stress och depression och de som kämpar med vikten alltjämt. Jag mäter höga blodtryck, stöter på övervikt, jag får höra att stelheten nog beror på åldern, jag ser sjuklig hud som utvecklat svampinfektioner. Jag träffar patienter som löper risk för hjärt- och kärlsjukdomar och patienter som ligger i högriskzonen att utveckla typ II diabetes eller redan har drabbats. Jag träffar föräldrar med sömnbrist och som går omkring med kronisk spänningshuvudvärk.
 
Det händer något med människan när hen får frågan "hur mår du?" av någon som innerligt vill ha ett ärligt svar och som har tiden att lyssna på svaret. 
 
När man är hos mig på behandling och artighetsfraserna är avklarade och patienten ska klä av sig är det ibland som att jag ser en röd boxningshandske hängas upp på krokarna också. De tar av sig kläderna, hänger ifrån sig garden och landar. Det är då sanningen och verkligheten ofta kommer fram. Det är då jag får ett ärligt svar på frågan hur hen mår. Ofta får jag höra att hen är stressad, trött eller känner sig otillräcklig, orkar inte allt som "man borde". Man borde träna eller röra på sig mer, äta bättre, sova mer, gå ner i vikt, vara en gladare mamma eller pappa, trevligare fru/man men hen orkar inte. Vad är det som gör att vi inte orkar göra allt det där som vi önskar? Ännu viktigare, vad kan vi göra för att orka?
 
Jag tror vi kan påverka vårt välmående mycket mer än vi tror. Som jag ser det så ligger nyckeln i en treenighet som består av näringstät mat, fysisk aktivitet och sömn. Det är vägen för mig i alla fall. Jag skriver är eftersom det är en ständig pågående process kantad av utmaningar. Varje år, varje månad, varje vecka, ja, varje dag.
 
Min resa började för 3 år sedan när jag hade graviditetskilon från min andra graviditet att gå ner. Jag hade varit och nosat på LCHF tidigare men med tanke på nutritionskurser jag läst under min utbildning var jag skeptisk. Jag hade jag ju lärt mig hur man räknar kalorier ordentligt och att fett var farligt. Det var ändå någonting jag inte kunde släppa så jag läste på igen, väldigt grundligt denna gång och när jag förstod vad som händer i kroppen när vi äter socker och stärkelse och således insulinets påverkan fanns ingen anledning att inte äta  mat som ger min kropp de bästa förutsättnignarna för hälsan. Jag körde på och kilona rasade. Vidare märkte jag hur jag inte längre var trött, segstartad eller nedstämd, och de många vändorna till skafferiet på kvällarna uteblev helt plötsligt. Suget var borta. Och är fortfarande. 
 
Med den kunskapen jag besitter, mina egna erfarenheter och alla de möten jag har med patienter som efterfrågar hjälp och inspiration för att förbättra sin hälsa förklarar jag nu krig mot socker och möter upp till kamp genom att sprida kunskap och därigenom förghoppningsvis inspisrera till hälsosammare val!
Varmt välkommen att följa med på resan!
 

Jag förklarar krig!

Allmänt Kommentera
 
Jag har nu arbetat som kiropraktor i över fem år och träffat över 1600 unika patienter, den yngsta var 8 månader och den äldsta 92år. Jag driver en kiropraktormottagning i Torsby Skidtunnel och Sportcenter i norra Värmland. Jag får ofta frågan om jag har många skidåkare och elitidrottare som patienter med tanke på läget, men svaret är nej! Den allra vanligaste patienten är en ordinär värmlänning som bryr sig om kroppen och hälsan, med tanke på att hen söker sig till mig. Jag blir dock förvånad över det stora antalet av dem som har en sviktande hälsa tilltrots, och ännu mer förvånad blir jag över hur normaliserat det är. Är man förälder hör det tydligen till att vara konstant trött, är man över 50år och äter blodtryckssänkande tabletter är det ingen som höjer på ögonbrynen och problem med magen har ju var och varannan människa, så då är det väl normalt? De flesta som kommer till mig ser sig inte som sjuka, men är de friska? De är ju ändå intresserade av att må bättre och jag får dagligen frågor om jag har några tips. Så jag frågar mig, hur mår vi egentligen?
Och det viktigaste hur mår Du? 
 
Du som varit hos mig vet att jag under första mötet ställer många frågor som rör hälsan i stort. Vi pratar om allt ifrån sjukdomshistorik, eventuella mediciner till nikotinvanor och sociala förhållanden. Det som har slagit mig  efter att ha tagit dryga 1600 hälsostatusar är att många av oss inte mår så bra. Det är gänget med medelålders män som går på mediciner mot livsstilssjukdomar, det är föräldrarna som inte har någon ork, det är de unga vuxna som lider av stress och depression och de som kämpar med vikten alltjämt. Jag mäter höga blodtryck, stöter på övervikt, jag får höra att stelheten nog beror på åldern, jag ser sjuklig hud som utvecklat svampinfektioner. Jag träffar patienter som löper risk för hjärt- och kärlsjukdomar och patienter som ligger i högriskzonen att utveckla typ II diabetes eller redan har drabbats. Jag träffar föräldrar med sömnbrist och som går omkring med kronisk spänningshuvudvärk.
 
Det händer något med människan när hen får frågan "hur mår du?" av någon som innerligt vill ha ett ärligt svar och som har tiden att lyssna på svaret. 
 
När man är hos mig på behandling och artighetsfraserna är avklarade och patienten ska klä av sig är det ibland som att jag ser en röd boxningshandske hängas upp på krokarna också. De tar av sig kläderna, hänger ifrån sig garden och landar. Det är då sanningen och verkligheten ofta kommer fram. Det är då jag får ett ärligt svar på frågan hur hen mår. Ofta får jag höra att hen är stressad, trött eller känner sig otillräcklig, orkar inte allt som "man borde". Man borde träna eller röra på sig mer, äta bättre, sova mer, gå ner i vikt, vara en gladare mamma eller pappa, trevligare fru/man men hen orkar inte. Vad är det som gör att vi inte orkar göra allt det där som vi önskar? Ännu viktigare, vad kan vi göra för att orka?
 
Jag tror vi kan påverka vårt välmående mycket mer än vi tror. Som jag ser det så ligger nyckeln i en treenighet som består av näringstät mat, fysisk aktivitet och sömn. Det är vägen för mig i alla fall. Jag skriver är eftersom det är en ständig pågående process kantad av utmaningar. Varje år, varje månad, varje vecka, ja, varje dag.
 
Min resa började för 3 år sedan när jag hade graviditetskilon från min andra graviditet att gå ner. Jag hade varit och nosat på LCHF tidigare men med tanke på nutritionskurser jag läst under min utbildning var jag skeptisk. Jag hade jag ju lärt mig hur man räknar kalorier ordentligt och att fett var farligt. Det var ändå någonting jag inte kunde släppa så jag läste på igen, väldigt grundligt denna gång och när jag förstod vad som händer i kroppen när vi äter socker och stärkelse och således insulinets påverkan fanns ingen anledning att inte äta  mat som ger min kropp de bästa förutsättnignarna för hälsan. Jag körde på och kilona rasade. Vidare märkte jag hur jag inte längre var trött, segstartad eller nedstämd, och de många vändorna till skafferiet på kvällarna uteblev helt plötsligt. Suget var borta. Och är fortfarande. 
 
Med den kunskapen jag besitter, mina egna erfarenheter och alla de möten jag har med patienter som efterfrågar hjälp och inspiration för att förbättra sin hälsa förklarar jag nu krig mot socker och möter upp till kamp genom att sprida kunskap och därigenom förghoppningsvis inspisrera till hälsosammare val!
Varmt välkommen att följa med på resan!